”Konsten att tråka ut är att berätta allt” sa Voltaire. Det här retoriktipset gäller när du ska informera lika väl som när du använder personliga berättelser.
Om du tenderar att informera om allt med uttråkning som resultat finns det en enkel lösning. Fråga dig: Vad behöver mina lyssnare veta? Säg endast det.
De personliga berättelserna, anekdoterna som förgyller din föreläsning, där gäller inte riktigt samma sak. Det finns ofta saker du vill inkludera, inte för att lyssnarna behöver veta men för att det blir roligare eller mer fängslande då. Då handlar det istället om att ha med din inlevelse. Du måste säga dina ord, varje del i berättelsen, med en självsäkerhet som säger att detta är viktigt att ta med. Du behöver träna på din inlevelseförmåga; röstvariation, kroppsspråk och tempo.
Du har säkert själv mött någon skicklig berättare någon gång. En sådan där person som kan prata i princip hur länge som helst utan att någon verkar tröttna. Se och lär!
Jag vill gärna höra vilka skickliga berättare du mött, dela med dig i kommentarerna. Min berättarförebilder är Filip och Fredrik och min gamla SO-lärare Kurt Edman.